PUSS!

i dag vaknade jag med ont i magen. minns han nattens händelser eller kommer det vara precis som alla andra gånger? tittade på klockan 15:23, ja han är nog vaken. tog fram hans nummer och tryckte på luren. för första gången under natten gick det fram signaler. är han arg? kanske ledsen? han kanske vill ha mig där? någon svarar på andra sidan, tystnad.. jag tar till mig smärtan i magen och säger det som verkar bäst, ett 'förlåt', ett ord jag sällan uttalar, i hopp om att få lite respons men nej, tystnad.. 'är du sur?' 'nej jag har precis vaknat' stelt, stelare än någonsin..
telefoner borde förbjudas, likaså borde distansförhållande. då kanske han skulle komma hem och jag skulle kunna röra vid honom, ge honom en klapp och kyss så skulle allt vara bra, men här är det bara ord som kanske inte ens betyder något?
jag tänker älska, högre än jag gjort förut. jag vill ge dig all min kärlek och hoppas på att vi skapar något fint tillsammans.

idag åkte han, min vackra. ett utslitet citat 'jag saknar dig redan' men jag säger det med känsla och menar det av hela mitt hjärta. du kom hem och överraskade mig, vi fick 2½ underbara veckor tillsammans och jag fick den känslan av att det ska vara vi, här. sen åkte du hem, overkligt men ett faktum som jag viste skulle hända.
du skulle sova här idag men det gick inte att boka om biljetten, VAD FAN ÄR UPPE MED DET VA?! oj ursäkta.. men vad jag vill ha dig här, bara en natt till. men du lämnade mig för norrlands snö och snowboard.
och jag vill tacka dig för att du står ut! det är inte många som kan handskas mig. jag vet att jag är en bitch och att jag mer än gärna ryter men du stannar kvar och tar hand om allt.
jag ser så fram emot tills du kommer hem, min prins!

jag tänkte sätta mig ner och skriva om mitt lugna fina lov men ack det hade man inte ork till, så lat blir man på lovet!
det kommer en vacker dag, kanske..