PUSS!

sorgligt tycker jag att det är. ni slänger bort ett par vänner när ni igentligen inte vet någonting.
jag undrar bara om det var värt det?

Inatt låg du här bakom mig igen. Det var mörkt. Jag såg dig inte. Men jag kände din närvaro, det luktade du. Dina fingrar lekte över min kropp. Du låg inte där tryggt, värmande som du brukar. Inatt plågade du mig. Du berättade om alla du älskat. Beskrev i minsta detalj. Dina ord ekade i mitt huvud. Jag ville bort men du höll mig kvar. Jag försökte stänga av. Jag ville inte höra mer men du slet dig in. Du hånade mig. Skrattade inte längre på ett kärleksfullt sätt. Jag kände mig inte längre älskad. Jag tinar bort. Jag skrek. Jag skrek så högt jag kunde. Inget svar.. bara ditt hånfulla leende.

det gör mig inget att varje gång vi ses har du någon annan vid din sida. det gör mig heller inget att du snabbt vill komma därifrån. för jag fick inte gå hem dagen efter och sen var det roliga över, jag stannade kvar. jag var inte vem som helst. men ont gör det, riktigt ont.

fan va jag saknar er tjejer, det känns otroligt onödigt att ens stiga upp ur sängen på mornana när ni inte ens kommer vara en del utav min dag. jag behöver den där glädjen som ni ger mig. allt har varit så deppigt och segt nu dom sista veckorna. ni är mitt heroin!

tänkte också passa på att säga att du har mitt hjärta i din hand, det finns ingen som jag älskar så mycket som jag älskar dig. du gör mig hel lydia.